FUCK U!!!!
Jag hatar att förlora, jag hatar att inte va bäst och jag hatar att inte kunna svaret på en fråga!
Usch jag kan ju fan inte va lätt att ha och göra med! Men vemfan bryr sig? Föddes jag för någons skull elr? Nää skulle inte tro det!
Bläfansjävlafan! Haha asså idag finner jag inte ord för hur sur eller rättare sagt besviken jag är över att Sverige inte gick till final! Sen när man ser hur ryssarna uppför sig efteråt mår man ju bara ILLA! Fyfan lite hyffs får man ha i kroppen! FYFAN säger jag bara!
Usch just nu känner jag för att brutalt misshandla någon... Nä sånt får man inte göra, cup ikväll där kommer det smälla HÅRT! Det kommer göra ONT och det gör ont att möta Ingarö! Ingen trampar på oss!
BTW, livet handlar om att gå vidare, inte vänta på nått som kan hända...
Snart 6 år sen...
Det är snart sex år sen du dog...
Jag har kommit över det, jag saknar dig inte varje dag, jag tänker inte på dig varje dag... Visst tänker jag på dig, vissa dagar är sämre än andra...
Men jag har hittat sätt att ersätta dig, det låter fel att jag kan säga så, det är klart ingen någonsin kommer ersätta dig, du var halva mitt liv. Ingen kan ersätta det.
Jag har börjat drömma om dig, jag vaknar mitt i natten och önskar att allt bara kunde vara sant... Att du inte alls är borta, att du står precis framför mig och säger att du alltid kommer stanna här.
Men hallå jag fattar ju det själv att det inte funkar så...
Varför kan du inte bara försvinna helt? Varför kan jag inte slå huvudet hårt i väggen och bara glömma dig?
Jag har blivit helt vrickad av att du försvann av att du inte kommer tillbaka, familjen är inte så som den skulle se ut! Det skulle ju vara vi föralltid, du var MIN pappa, höjdpunkten av veckan var när man fick följa med i lastbilen! Det var det bästa som fanns. När man fick vara med bara dig, när man hade dig aldeles för sig själv, jag saknar det fortfarande. Visst jag älskar Fredrik av hela mitt hjärta han betyder oxå otroligt mycket för mig, men han är inte du... Ingen kommer någonsin bli du, kommer jag någonsin glömma dig?
Jag har kommit över det, jag saknar dig inte varje dag, jag tänker inte på dig varje dag... Visst tänker jag på dig, vissa dagar är sämre än andra...
Men jag har hittat sätt att ersätta dig, det låter fel att jag kan säga så, det är klart ingen någonsin kommer ersätta dig, du var halva mitt liv. Ingen kan ersätta det.
Jag har börjat drömma om dig, jag vaknar mitt i natten och önskar att allt bara kunde vara sant... Att du inte alls är borta, att du står precis framför mig och säger att du alltid kommer stanna här.
Men hallå jag fattar ju det själv att det inte funkar så...
Varför kan du inte bara försvinna helt? Varför kan jag inte slå huvudet hårt i väggen och bara glömma dig?
Jag har blivit helt vrickad av att du försvann av att du inte kommer tillbaka, familjen är inte så som den skulle se ut! Det skulle ju vara vi föralltid, du var MIN pappa, höjdpunkten av veckan var när man fick följa med i lastbilen! Det var det bästa som fanns. När man fick vara med bara dig, när man hade dig aldeles för sig själv, jag saknar det fortfarande. Visst jag älskar Fredrik av hela mitt hjärta han betyder oxå otroligt mycket för mig, men han är inte du... Ingen kommer någonsin bli du, kommer jag någonsin glömma dig?
Min mamma...
Är den personen som betyder mest för mig i hela världen...
Vissa tycker att det är konstigt att jag gillar att umgås med min mamma elr att jag inte tycker det är jobbigt när hon kommenterar allt jag gör på facebook...
Men det dom inte fattar är att när man bara har en person i hela världen som man litar på fullt ut så skiter man i om det är ens mamma och att det är töntigt att vara "kompis" med sin mamma.
Jag har ju ingen annan och jag litar på min mamma, jag kan säga ALLT till henne det är därför jag skiter i om folk tycker det är konstigt. Jag har lärt mig att även föräldrar kan försvinna och jag har bara en. Är det verkligen så konstigt att man vill umgås med den då? Bara för att alla andra har en pappa och en mamma så dom inte riktigt förstår ska jag ändra mig bara för att alla andra tycker det är konstigt?
Jag älskar min mamma, hon är precis lika sjuk i huvudet som jag. Hon är fan roligare att vara med än några av mina vänner. Kalla mig töntig elr vafan ni vill men jag tänker utnyttja tiden med min mamma för jag älskar henne och när hon inte finns längre så har jag ingen, att känna så är läskigt...
Även om jag kommer vara vuxen när hon dör så kommer det vara läskigt tänk att inte ha någon, ja hörni komplicerat blir det. Synd att alla inte är med om samma saker då kanske alla skulle förstå...
Hm... Jag har tänkt på det här länge, snacka om att jag har lite att tänka på x)
Vissa tycker att det är konstigt att jag gillar att umgås med min mamma elr att jag inte tycker det är jobbigt när hon kommenterar allt jag gör på facebook...
Men det dom inte fattar är att när man bara har en person i hela världen som man litar på fullt ut så skiter man i om det är ens mamma och att det är töntigt att vara "kompis" med sin mamma.
Jag har ju ingen annan och jag litar på min mamma, jag kan säga ALLT till henne det är därför jag skiter i om folk tycker det är konstigt. Jag har lärt mig att även föräldrar kan försvinna och jag har bara en. Är det verkligen så konstigt att man vill umgås med den då? Bara för att alla andra har en pappa och en mamma så dom inte riktigt förstår ska jag ändra mig bara för att alla andra tycker det är konstigt?
Jag älskar min mamma, hon är precis lika sjuk i huvudet som jag. Hon är fan roligare att vara med än några av mina vänner. Kalla mig töntig elr vafan ni vill men jag tänker utnyttja tiden med min mamma för jag älskar henne och när hon inte finns längre så har jag ingen, att känna så är läskigt...
Även om jag kommer vara vuxen när hon dör så kommer det vara läskigt tänk att inte ha någon, ja hörni komplicerat blir det. Synd att alla inte är med om samma saker då kanske alla skulle förstå...
Hm... Jag har tänkt på det här länge, snacka om att jag har lite att tänka på x)
Jag är komplicerad...
Jag är långt ifrån perfekt!
Jag har grymt dåliga egenskaper, jag blir sur nästan hela tiden och inte bara på en person utan på ALLA i min närvaro... Det är bara en av alla dåliga egenskaper.
Men jag tycker att folk som inte känner mig har inte rätt att dömma mig för det... Jag har gått igenom en hel det, sånt man inte ser på ytan.
Det är jobbigt att förklara så att alla förstår, min "pappa" är död det är så jag kan säga för att göra det enkelt. Jag vet inte hur man drar historien om att ens sk pappa inte bryr sig och jag vet inte om jag vill berätta den för allt och alla. Dom som bryr sig kommer någon gång fråga.
Jag har använt ordet "pappa" en gång och menat det på riktigt, han var MIN pappa, inte rent biologiskt men vem bryr sig, DNA bestämmer inte vilka som tillhör familjen. Familjen är dom som bryr sig på riktigt, du brydde dig och jag vet inte hur man förklarar det för någon som aldrig varit med om det, hur gör man?
Kommer aldrig glömma hur tom jag kände mig när mamma ringde och sa att du var död, allt var ju perfekt och då slutade du kämpa, det kändes inte rättvist...
Mitt liv stannade där, den 10 åriga flickan är fortfarande kvar och hon saknar dig.
Men när hon bestämmer sig för att släppa taget kommer allt bli som vanligt.
Jag vet inte hur jag förklarar det för alla...
Ja precis... Döm aldrig någon du inte känner...
Jag har grymt dåliga egenskaper, jag blir sur nästan hela tiden och inte bara på en person utan på ALLA i min närvaro... Det är bara en av alla dåliga egenskaper.
Men jag tycker att folk som inte känner mig har inte rätt att dömma mig för det... Jag har gått igenom en hel det, sånt man inte ser på ytan.
Det är jobbigt att förklara så att alla förstår, min "pappa" är död det är så jag kan säga för att göra det enkelt. Jag vet inte hur man drar historien om att ens sk pappa inte bryr sig och jag vet inte om jag vill berätta den för allt och alla. Dom som bryr sig kommer någon gång fråga.
Jag har använt ordet "pappa" en gång och menat det på riktigt, han var MIN pappa, inte rent biologiskt men vem bryr sig, DNA bestämmer inte vilka som tillhör familjen. Familjen är dom som bryr sig på riktigt, du brydde dig och jag vet inte hur man förklarar det för någon som aldrig varit med om det, hur gör man?
Kommer aldrig glömma hur tom jag kände mig när mamma ringde och sa att du var död, allt var ju perfekt och då slutade du kämpa, det kändes inte rättvist...
Mitt liv stannade där, den 10 åriga flickan är fortfarande kvar och hon saknar dig.
Men när hon bestämmer sig för att släppa taget kommer allt bli som vanligt.
Jag vet inte hur jag förklarar det för alla...
Ja precis... Döm aldrig någon du inte känner...
Vi fick en uppgift i skolan igår...
Vi skulle skriva dom tre viktigaste sakerna i livet... Vissa skrev pengar och man ba lixom COM' ON! Patetiskt men skit samma det var inte det som var poängen :P
På min lapp skrev jag
* Familj
* Vännerna
* Ta vara på tiden
Familj och vänner var nästan alla överens om men, ta vara på tiden var det nog bara jag som skrev...
Jag tycker att det är viktigt att man tar vara på tiden att man inte lallar bort livet.
Alla finns inte föralltid och jag vet det, jag har upplevt det. Det finns massa saker jag skulle vilja hunnit säga till dig saker jag skulle vilja visa dig nu. Jag tog tag i livet, det tog en jävla massa tid och jag har vart en jävla idiot många gånger men, nu gör jag rätt nu har jag tagit tag i mitt liv. Hoppas du ser det att jag tar vara på livet nu, att jag inte sumpar allt som jag gjorde förut, det kommer bli nått av mig, jag kommer klara mig! Men jag skulle vilja att du skulle se det här att jag sköter mig att jag inte håller på som jag gjorde förut, jag är ledsen att jag inte var perfekt och att jag aldrig visade hur mycket jag älskade dig!
Så ta vara på livet, det är viktigt, man får inte en andra chans. Hade jag fått det just nu hade jag gjort annorlunda, jag hade gjort allt så himla annorlunda. Du var viktig för mig, du var underbar, snäll och du var alltid där. Tack <3
Tack fööör mig! :D
På min lapp skrev jag
* Familj
* Vännerna
* Ta vara på tiden
Familj och vänner var nästan alla överens om men, ta vara på tiden var det nog bara jag som skrev...
Jag tycker att det är viktigt att man tar vara på tiden att man inte lallar bort livet.
Alla finns inte föralltid och jag vet det, jag har upplevt det. Det finns massa saker jag skulle vilja hunnit säga till dig saker jag skulle vilja visa dig nu. Jag tog tag i livet, det tog en jävla massa tid och jag har vart en jävla idiot många gånger men, nu gör jag rätt nu har jag tagit tag i mitt liv. Hoppas du ser det att jag tar vara på livet nu, att jag inte sumpar allt som jag gjorde förut, det kommer bli nått av mig, jag kommer klara mig! Men jag skulle vilja att du skulle se det här att jag sköter mig att jag inte håller på som jag gjorde förut, jag är ledsen att jag inte var perfekt och att jag aldrig visade hur mycket jag älskade dig!
Så ta vara på livet, det är viktigt, man får inte en andra chans. Hade jag fått det just nu hade jag gjort annorlunda, jag hade gjort allt så himla annorlunda. Du var viktig för mig, du var underbar, snäll och du var alltid där. Tack <3
Tack fööör mig! :D
Jag vet inte vad jag ska säga...
Änvänder inte min blogg längre haha det var ju år sen, men känner att jag behöver skriva just nu...
När man har vart med om saker borde man inte veta vad man vill höra då? Veta vad man ska säga till sin bästa vän när samma sak händer henne? Jag har ingen aning om vad jag ska säga till dig! Jag har inte en aning, jag vet hur det känns men det vill jag inte berätta för dig. Jag vill inte säga som det är, det känns inte rätt, varför skulle du vilja höra hur det är? Jag vet att du är stark och att du klarar det här men jag vill kunna göra nått, jag vill kunna säga nått som får dig att må lite bättre...
Att bara finnas där räcker jag vet men, jag vill vara så mkt mer. Jag vill vara den som berättar hur man ställer sig upp igen och borstar bort smutsen. Fast ska jag vara ärlig så har jag ingen aning om hur man gör det, jag vet inte ens om jag har borstat bort all min smuts än...
Jag kommer aldrig glömma den dagen när vi skulle åka till återvinningen och du sprang runt som en tok efter Freja, medan jag satt i bilen med din pappa, han sa allt det där jag visste att du var "Anna är en stark tjej, hon har varit med om så mycket. Att se allt det här har gjort henne stark, men jag tror hon håller lite inne, hon vill inte visa att hon är svag ibland. Hon vill visa att hon tror på mig" Jag vet att du tyckte det var jävligt jobbigt att se allt, det är sånt som kommer sitta kvar hela livet, det vet jag. Det är sånt jag kan säga till dig, saker man inte vill höra. För jag vet, jag vet att det inte är kul, att det inte är lätt och att allt inte blir "bra" igen.
Jag finns här, jag har sagt det en miljon gånger under typ ett dygn, men jag vill att du verkligen ska veta det, jag FINNS här. Jag kan inte säga nått, jag kan inte göra allt bra igen men, jag kan lyssna. Hoppas det räcker att jag lyssnar och ger dig en och annan kram...
Jag älskar dig Anna men just nu har jag inte en aning om vad jag ska säga till dig :(
När man har vart med om saker borde man inte veta vad man vill höra då? Veta vad man ska säga till sin bästa vän när samma sak händer henne? Jag har ingen aning om vad jag ska säga till dig! Jag har inte en aning, jag vet hur det känns men det vill jag inte berätta för dig. Jag vill inte säga som det är, det känns inte rätt, varför skulle du vilja höra hur det är? Jag vet att du är stark och att du klarar det här men jag vill kunna göra nått, jag vill kunna säga nått som får dig att må lite bättre...
Att bara finnas där räcker jag vet men, jag vill vara så mkt mer. Jag vill vara den som berättar hur man ställer sig upp igen och borstar bort smutsen. Fast ska jag vara ärlig så har jag ingen aning om hur man gör det, jag vet inte ens om jag har borstat bort all min smuts än...
Jag kommer aldrig glömma den dagen när vi skulle åka till återvinningen och du sprang runt som en tok efter Freja, medan jag satt i bilen med din pappa, han sa allt det där jag visste att du var "Anna är en stark tjej, hon har varit med om så mycket. Att se allt det här har gjort henne stark, men jag tror hon håller lite inne, hon vill inte visa att hon är svag ibland. Hon vill visa att hon tror på mig" Jag vet att du tyckte det var jävligt jobbigt att se allt, det är sånt som kommer sitta kvar hela livet, det vet jag. Det är sånt jag kan säga till dig, saker man inte vill höra. För jag vet, jag vet att det inte är kul, att det inte är lätt och att allt inte blir "bra" igen.
Jag finns här, jag har sagt det en miljon gånger under typ ett dygn, men jag vill att du verkligen ska veta det, jag FINNS här. Jag kan inte säga nått, jag kan inte göra allt bra igen men, jag kan lyssna. Hoppas det räcker att jag lyssnar och ger dig en och annan kram...
Jag älskar dig Anna men just nu har jag inte en aning om vad jag ska säga till dig :(
